Den digitala omvandlingen – för vissa en fantastisk utmaning med unika möjligheter, medan det för andra är ett tråkigt nödvändigt ont. För min man, till exempel, gäller – åtminstone i privatlivet – det senare. Han vägrar fortfarande att byta ut sin gamla mobiltelefon med knappar mot en modern smartphone.

Hans ständigt växande samling av vinylskivor föredrar min man framför musikstreamingtjänster, sociala medier intresserar honom inte och den stora mängden appar som skulle kunna förenkla hans vardag ignorerar han totalt. Jag iakttar fascinerat hur han tar sig igenom vardagen med sin gammaldags mobil och undrar hur länge det egentligen fungerar utan en smartphone.

Sverige: En pionjär inom digitalisering

Min man är läkare och arbetar i Sverige, landet som inte bara är känt för sina sjöar, skogar och röda stugor, utan också för sin långt gångna digitalisering. En utveckling som inte har stoppat vid medicinen.

I sitt arbete har min man mycket att göra med digitala lösningar. Även om han inte ser några stora fördelar med digitaliseringen av sitt privatliv, uppskattar han de många fördelarna med digital medicin på jobbet.

Tyskland: En eftersläntrare inom digitalisering

Som du säkert redan vet, har jag också arbetat som läkare i Sverige i flera år. Min man och jag har varit med om viktiga milstolpar i digitaliseringen av det svenska hälsosystemet, såsom införandet av den digitala patientjournalen, e-recept och e-remisser.

Både vi två flyttade tillbaka till Tyskland 2016 av privata skäl, och vi blev båda förvånade över hur eftersatt det tyska hälsosystemet var när det gäller användning av digital teknik, jämfört med Sverige. Min man beslutade snabbt att återvända till Sverige för att arbeta där (det fanns också andra skäl till detta beslut). Jag stannade i Berlin och blir ofta irriterad över den teknologiska eftersläpningen i det tyska hälsosystemet.

Rutinerna i mitt vardagliga arbete som barnläkare, som jag tidigare aldrig uppfattade som störande, irriterar mig plötsligt väldigt mycket. Och det är inte så konstigt när man tänker på att många processer i det dagliga arbetet skulle kunna genomföras på ett enklare sätt. Min erfarenhet från Sverige har åtminstone visat mig att det finns en annan möjlighet.

Den här erfarenheten är för övrigt en av de drivkrafter som fick mig att starta mitt projekt ”Rock my Health”. Jag vill visa att det inte längre är dags att se digitaliseringen inom medicinen som ett nödvändigt ont, utan som en möjlighet.

Oj då, redan ett nytt kvartal!

Som jag redan nämnt, har jag svårt att vänja mig vid vissa rutiner i den tyska vårdvardagen. Jag vill särskilt nämna den kvartalsvisa uppföljningen av patienter för mindre ärenden, såsom att hämta en (uppföljande) remiss eller ett (uppföljande) recept. Det är en byråkratisk process som kostar både patienten och vårdteamet mycket tid och arbete.

Så enkelt som det var i Sverige att skicka ett recept digitalt till varje patient när som helst, lika komplicerat är den processen i Tyskland. Först måste patienten komma till mottagningen och sitt försäkringskort scannas. Läkaren skriver ut receptet på datorn, och det skrivs sedan ofta ut av en medicinsk assistent. Naturligtvis får läkaren inte glömma att personligen skriva under receptet; om hen gör det är receptet ogiltigt.

En liknande tidskrävande process förekommer på tyska mottagningar vid utfärdande av sjukskrivningar, remisser, behandlingsföreskrifter, ansökningar om rehabilitering och intyg. Du kan nog föreställa dig att en digital lösning för att hantera dessa dokument skulle spara mycket tid, både för vårdteamet och, framför allt, för patienterna. Tid som, enligt min mening, skulle kunna användas på ett mycket bättre sätt.

Har inte epikrisen från sjukhuset kommit än?

Det är en fråga jag ofta får från mina patienter. På samma sätt gäller det även för resultat från röntgenundersökningar eller andra specialundersökningar som inte utförs på vår mottagning (t.ex. ekokardiografi).

Jag saknar alltså den snabba åtkomsten till resultat från andra vårdgivare i Tyskland. Vårdgivare inom hälso- och sjukvården inkluderar, förutom avtalade läkare, även fysioterapeuter, arbetsterapeuter och logopeder samt sjukhus. I Sverige hade jag alltid tillgång till dessa resultat. Läkarrapporter, radiologiska resultat, laboratorieprover med mera lagras där centralt direkt i patientens digitala journal.

Till skillnad från detta skickas medicinska resultat och läkarbrev i Tyskland oftast fortfarande i pappersform. De når därför ibland läkarmottagningar med betydande förseningar. När resultaten väl kommer fram måste de manuellt skannas in och integreras i mottagningens eget administrationssystem. Pappersdokumenten förstörs därefter. Hos oss strimlas de – en mycket tidskrävande process som också binder personal.

Skickandet av resultat innebär alltså inte bara slöseri med papper, utan också med personalresurser. Detta tidskrävande förfarande leder ofta till betydande förseningar i en patients behandlingshantering.

Utan faxmaskin går det (ännu) inte.

Faxmaskinen spelar fortfarande en viktig roll i många tyska läkarmottagningar, även idag. Det händer ofta att kollegor begär journal med kort varsel, till exempel från andra läkare. Dokumenten skrivs ut från mottagningens administrationssystem och skickas sedan via fax. Ofta kommer också patienten direkt till mottagningen för att hämta journalen och sedan lämna dem till den läkare som har begärt dem. Ett gammaldags sätt att överföra journaler och befunder mellan vårdgivare.

Digitalisering inom det tyska sjukvårdssystemet

Alla dessa ovan nämnda processer kan digitaliseras och därmed leda till en betydande avlastning för både patienter och mottagningar.

Nu har du säkert redan märkt att digitaliseringen av vården även har nått Tyskland. Genom denna genomgår hälso- och sjukvården en förändring som vi aldrig tidigare har sett. Stora förändringar väntar både patienter och vårdgivare inom en snar framtid. Ämnen som den elektroniska patientjournalen (ePA), e-recept, kommunikation inom vården (KIM), telemedicin, digitala hälsotjänster och datadonation diskuteras flitigt.

Denna utveckling uppskattas inte av alla, och de olika digitala lösningarna diskuteras ibland mycket kontroversiellt. Tillsammans med dig vill jag i mina kommande magasinartiklar ta en närmare titt på utmaningar och möjligheter med den nya tekniken.

Datasäkerhet

Jag vet att många människor har farhågor när det gäller datasäkerhet. Kanske måste vi acceptera vissa begränsningar på detta område om vi vill dra nytta av de omfattande fördelarna med den digitala patientjournalen och andra applikationer.

Akut- och behandlingsplaner räddar liv

Min man arbetar bland annat på akutmottagningen på ett stort sjukhus i Stockholm och berättar att den digitala patientjournalen flera gånger redan, enligt honom, bokstavligen har räddat liv.”

Inom den svenska akutsjukvården vet teamet på akutmottagningen redan innan en patient anländer med ambulansen vilka tidigare sjukdomar hen har och vilka mediciner som tas. De är medvetna om eventuella allergier och förekomst av multiresistenta bakterier. Kort sagt, har sjukhuspersonalen en betydande tids- och informationsfördel jämfört med kollegor som inte har tillgång till en elektronisk patientjournal. Denna information kan, naturligtvis, vara avgörande för behandlingen och i vissa situationer till och med rädda liv.

Sverige: Ett ”paradis” för registerforskning

Slutligen vill jag uppmärksamma en punkt som hittills knappt har diskuterats här i Tyskland och som fortfarande är i sin linda: datadonation. Men vad innebär det egentligen?

Datadonation är när du som patient delar dina (anonymiserade) hälsodata – såsom laboratorieresultat, symtomdagböcker, medicinplaner etc. – med medicinsk forskning. Från den stora databasen kan forskare genomföra analyser och få nya insikter inom medicinen, vilket kan leda till förbättrade behandlingar och läkemedel. Dessa insikter kan i framtiden komma att gynna patienter och bidra till en mer effektiv vård.

Svenskarna har använt dessa enorma mängder medicinska data för registerforskning i många år, och det är redan en etablerad praxis. Här i Tyskland finns det dock samhällspolitiska tveksamheter kring denna typ av forskning. Med digitaliseringen har diskussionen om fördelar och nackdelar med datadonation fått ny fart, och kanske kommer man till slutsatsen att fördelarna väger tyngre. Personligen skulle jag välkomna det.

Vad tycker du om detta?

ag har skrivit mycket om min inställning till den digitala omställningen inom sjukvården och skulle gärna höra din åsikt. Jag blir ofta förvånad över att patienter trots vissa brister inte klagar mer och accepterar förhållanden i vården som de inte skulle tolerera i andra delar av livet. Varför tror du att det är så? Vad tycker du om den elektroniska patientjournalen? Skulle du använda den, eller är farhågorna om skyddet av dina personuppgifter för stora? Skriv gärna din åsikt i kommentarsfältet.