Jag hade verkligen höga förväntningar på digitala möten med barnläkaren. Vem vill egentligen dra med sitt sjuka barn till mottagningen bara för ett sjukintyg? Och vilket barn vill sitta i ett proppfullt väntrum med magsjuka, feber eller hosta när det istället kunde vila hemma i soffan? Ingen, va? Det var iallafall så jag tänkte!

Men mina första erfarenheter av videosamtal på mottagningen såg annorlunda ut …

Den personliga läkare-patient-kontakten är betydelsefull

En digital läkarbesök är inte samma sak som att boka en resa eller sköta bankärenden online. De flesta patienter föredrar att besöka sin läkare personligen. För sådana besök accepteras omständigheter – som till exempel lång väntetid i ett eventuellt överfullt väntrum – ofta lättare än vid andra ”vardagliga” aktiviteter. För många medicinska ärenden är den direkta kontakten mellan läkare och patient avgörande och kan inte ersättas av ett videosamtal, särskilt inte när en fysisk undersökning är nödvändig.

Videosamtal med läkare: ett komplement till traditionell vård

Det digitala läkarbesöket bör därför ses som ett komplementärt medicinskt erbjudande och inte som ett alternativ till ett fysiskt läkarbesök. En möjlighet som kan vara till stor nytta i vissa situationer. Du måste bara veta när och för vilka ärenden det kan vara meningsfullt för dig och ditt barn.

Låt mig förklara detta närmare. Jag vill vara helt ärlig med dig och inte dölja de gränser och problem som finns med telemedicin. Låt mig därför först dela med mig av mina initiala erfarenheter av digitala läkarbesök.

Den tveksamma ankomsten av digitala läkarbesök i Tyskland

Precis som de flesta av mina läkarkollegor erbjöd jag mina patienter online-konsultationer under våren, mitt i Corona-pandemins höjdpunkt. Många av mina kollegor avslutade dock detta erbjudande efter sommaren, när smittspridningen hade avtagit. De blev inte övertygade om fördelarna med digitala konsultationer.

Jag fortsatte, även om jag måste erkänna att min ursprungliga entusiasm för telemedicin inte längre är lika obruten.

Illusionen

Dels trodde jag att många föräldrar skulle föredra att använda videosamtal för ’mindre’ ärenden istället för att ta sitt barn till mottagningen. Så var inte fallet. Dels hoppades jag på en mer effektiv arbetsdag, där jag exempelvis skulle kunna utnyttja lediga stunder – som åtminstone under pandemins toppperiod ibland uppstod. Verkligheten visade sig dock vara en annan.

Tekniska problem

Jag stötte gång på gång på tekniska problem: dålig bild, inget ljud, ’hackig’ uppkoppling och andra störningar på grund av dålig internetanslutning.

Till exempel gick det ofta inte att bedöma hudutslag, och patienten var tvungen att komma till mottagningen ändå. I sådana situationer bad jag ibland om att få bilder skickade via e-post eller direkt genom videosamtalsplattformen, men även dessa bilder var ibland av låg kvalitet och gav inte mycket hjälp.

Förtroendet för digitala läkarbesök minskade

Ofta tvingades jag avbryta online-konsultationen på grund av dålig internetanslutning. Jag ringde då föräldrarna och barnen och försökte lösa ärendet så gott jag kunde via telefon. Det var förstås inte alltid möjligt, och mycket tid gick förlorad.

Föräldrarna fick inte direkt mer förtroende för videosamtalen genom dessa erfarenheter, vilket gjorde att några av dem vid nästa ärende föredrog att komma direkt till mottagningen och avböjde videokonsultationen redan från början.

Problem med att ställa rätt indikation

Vid en videosamtal kan patienten inte undersökas i samma omfattning som vid ett fysiskt besök. Detta utgör en tydlig nackdel och begränsar användningsområdena för online-konsultationer. Det råder stor osäkerhet om hur videosamtal kan användas effektivt och för vilka ärenden de verkligen är lämpliga.

Erfarenheter från det praktiska arbetet på mottagningen

På vår mottagning inträffade det gång på gång att patienter bokades för en videosamtal med ett olämpligt ärende, vilket innebar att de inte kunde få hjälp digitalt och istället var tvungna att komma in person. Dessa ’dubbelkontakter’ ledde till tidsförlust både för föräldrar och barn, samt för vårt team.

En annan orsak till onödiga ’dubbelkontakter’ var föräldrar vars ’trygghetsbehov’ inte tillgodosågs genom den digitala konsultationen och eventuella behandlingar. De kom efter den digitala läkarkonsultationen ändå ’för säkerhets skull’ för en personlig undersökning av sitt barn. Ur medicinsk synvinkel fanns det inget behov av detta, men ur föräldrarnas perspektiv var det ett helt förståeligt beslut.

Min slutsats från denna period

För patienter som inte är bekanta med den digitala tekniken, saknar intresse för den eller inte har tillgång till de tekniska förutsättningarna (t.ex. stabil internetuppkoppling), utgör videosamtal inget alternativ. Denna patientgrupp får inte förbises i samband med digitaliseringen av hälso- och sjukvården. Alla har rätt till en god vård, oavsett deras förutsättningar eller tillgång till digitala plattformar.

I våras insåg jag snabbt att en videosamtal utan en grundlig information och introduktion för både vårt team och föräldrar/patienter var meningslös. Både många föräldrar och vårt mottagningsteam såg inget större värde i online-konsultationen. Antingen gick det inte att lösa det medicinska problemet via videosamtalet (fel indikation), eller så var videosamtalet inte tillräckligt effektivt av andra orsaker (t.ex. tekniska problem). Sammanfattningsvis – det blev ingen stor lättnad i vardagen på mottagningen.

Hur gör man digital vårdbesök mer attraktivt?

Frågan är nu vad vi kan göra för att göra det digitala vårdbesöket mer attraktivt i vårdverksamheten, både för vårt team och för föräldrar och barn?

Tre punkter kommer jag att tänka på:

Det innebär att både föräldrar/patienter och vårt team behöver tydliga instruktioner om när videosamtal kan vara lämpliga och hur man bokar dem enkelt online. Därför har jag sammanställt en lista med ärenden där jag tycker att ett videosamtal skulle vara meningsfullt i vår praktik. Den hittar du i nästa stycke.

Lista över ärenden där videosamtal kan vara aktuella

Observera: Under en videokonsultation behöver läkaren göra en bedömning av patientens hälsotillstånd. Det är därför ett krav att patienten (eller i fallet med ett barn, både barnet och vårdnadshavaren) är närvarande under hela videomötet för att säkerställa en korrekt och säker utvärdering.

Erbjuder er barnläkare videokonsultationer?

Nu vet du i vilka situationer jag som barn- och ungdomsläkare tycker att en videokonsultation kan vara ett bra alternativ. Du kan också överväga det i liknande fall – om er barnläkare erbjuder möjligheten. Ta därför och fråga på mottagningen, för ibland missar man att sådana ”nyheter”, som videokonsultationer, finns tillgängliga. Det är definitivt värt att kolla upp, eftersom det kan vara både smidigt och tidsbesparande!

Om en digital konsultation erbjuds, är det bra att veta vilka typer av ärenden som kan hanteras på detta sätt hos er barnläkare. Detta kan underlätta för dig och ditt barn genom att undvika onödiga besök till mottagningen i vissa situationer. Särskilt under pandemin, när råd om att begränsa kontakter gäller, är detta en betydande fördel.

Kommersiella leverantörer av videokonsultationer

Om er barnläkarmottagning för tillfället (ännu) inte erbjuder videokonsultationer, finns det möjlighet att boka digitala konsultationer via kommersiella tjänsteleverantörer. Det är dock viktigt att du och ditt barn inte använder denna möjlighet i onödan. Vänd er till en kommersiell leverantör endast i väl utvalda situationer där det verkligen behövs.

Problemet med kommersiella leverantörer av videokonsultationer

Den kommersiella utvecklingen inom telemedicin är, enligt min uppfattning, inte helt problemfri och bör betraktas med en viss skepsis. Jag tror inte att de kommersiella leverantörerna av videokonsultationer på lång sikt kommer att kunna konkurrera med husläkaren eller påverka det förtroendefulla läkar-patient-förhållandet negativt. Speciellt inte om allt fler husläkare själva börjar erbjuda videokonsultationer.

Som barn- och ungdomsläkare vill jag gärna fortsätta vara det första stället mina patienter vänder sig till, och inte bara träffa dem en gång per år vid kontroller eller när det är allvarligt. Om patienter främst använder kommersiella digitala tjänster blir det svårare för mig att bygga upp ett förtroendefullt förhållande till dem – något som jag tycker är extra viktigt när det gäller barn och ungdomar. De som ofta byter läkare (eller måste byta) vet nog vad jag pratar om.

Medicinsk standard och videokonsultationer

Även om jag tror att de flesta certifierade videomottagningstjänster i Tyskland erbjuder en hög medicinsk standard, ser jag risken att vissa sjukdomar kan ”behandlas” via videomottagning när en fysisk undersökning faktiskt vore önskvärd.

Ett antibiotikum får till exempel naturligtvis inte utfärdas ”bara för säkerhets skull” för att läkaren online är osäker på diagnosen. För att kunna skilja mellan en viral eller bakteriell orsak till en infektion räcker det ofta inte att undersöka patienten ”bara” via skärmen. Antibiotikaresistens är ett allt större problem inom vården och indikationen för antibiotisk behandling bör därför vara mycket sträng och väl övervägd.

Att avgöra vilka medicinska besvär som kan behandlas via videosamtal och vilka som kräver ett personligt besök hos läkaren är definitivt inte enkelt. Det kräver stor erfarenhet och bred kunskap.

In vissa situationer kan en kommersiell leverantör av videosamtal vara till hjälp

Som en digitalt van läkare har jag inget emot kommersiella videosamtalstjänster när de används på rätt sätt. De kan faktiskt vara mycket hjälpsamma och meningsfulla för både föräldrar och patienter i vissa situationer.

Det här gäller till exempel när ens vanliga barnläkare är otillgänglig och en videosamtal kan möjligen undvika ett besök på akuten. Det gäller även för föräldrar och barn som av olika anledningar (flytt) ännu inte hittat en barnläkare eller som är på semester och behöver snabb hjälp.

Även för patienter som bor på landsbygden och har en lång väg till sin läkare kan jag föreställa mig att kommersiella videosamtal kan vara användbara i vissa situationer. Dessutom arbetar många barnläkarmottagningar på landsbygden nära sin kapacitetsgräns och skulle därför kunna vara tacksamma för en sådan avlastning.

Mot slutet

Jag hoppas att fler läkare i framtiden kommer att inse fördelarna med digitala vårdbesök och erbjuda det till sina patienter. Det skulle kunna motverka en överdriven användning av kommersiella telemedicinska tjänster och samtidigt bevara den viktiga förtroendefulla relationen mellan läkare och patient.

Men förutsättningen för detta är att vår digitala infrastruktur utvecklas så att alla medborgare har möjlighet till fullständig digital delaktighet.